Blogg

Jag tänkte blogga igen. Det var ett tag sen.

Jo så här var det: Jag skulle skriva en blogg om att det aldrig finns tillfälle för en drickyoghurt. För så är det faktiskt. När Annie och jag en solig måndag vandrade genom Karlbo kom vi till insikten att det aldrig, faktiskt aldrig finns någon anledning att köpa en drickyoghurt. Jag har inget emot drickyoghurt, de är bara så otroligt opassande...jämt. Är man törstig, ja då skulle jag aldrig få för mig att dricka en yoghurt, det skulle ju bara göra saken värre. Och är man hungrig då vill man ju ha något mättande och inte en mer blaskig version av en yoghurt. Anledningen till att jag hade köpt en nu var att vi gått hela vägen till Tempo i onödan, eftersom det visade sig att det inte fanns mackor till Annie där. Jag kom dock fram till att jag kanske skulle köpa en yoghurt eller liknande, som komplement till min lilla medtagna smörgås. Men. Sked hade jag såklart inte. Och det var ju inte så att man gärna ville springa därifrån efter att ha gått en sväng i själva affären. Så nej, jag tog mig en drickyoghurt. Extraordinary. Och sen gick vi till macken istället.

Jag vill inte klaga på Karlbo, men det finns lite ont om ställen att luncha på där. Vårat första alternativ var ett par ruttna bord utanför pizzerian, och nästa en trappa vid dagiset som visade sig inte vara någon trappa, och sedan en sned brunn som vi inte kunnat få plats på. Tillslut hittade vi en bänk (den var inte ens blöt) som vi fick klafsa över en brun gräsmatta för att komma till. Där var det dock inte så tokigt, förutom att vi blev bevakade av en vedhuggande gubbe i huset intill som ropade åt oss att inte äta upp allt ifall vi skulle bli hungriga imorgon också.

Måndagen var ägnad åt projektarbete. Om det var någon som undrade varför vi nu vistades i Karlbo helt plötsligt. Hela dagen intervjuade vi små söta barn (ja, de var söta, faktiskt. Jag trodde inte jag skulle kalla barn söta, men se där.) Det hela gick ganska bra måste jag säga. Förutom att jag själv höll på att gripas av en plötslig panik på bussen till stan, som skulle krångla igenom heela Brunbäcksområdet och Krylbo, där en gammal lodis naturligtvis skulle kliva på så det doftade alkis på hela bussen.

När vi kom ut i friska luften i Avesta prisade vi båda den friska luften och gick in på Bullen och fick en välförtjänt fika.

Sen tog vi varsin buss hem, och jag såg en gammal gothare.