stress

Jag vill sova.

Nej.

Jag vill bara flyta iväg i något overkligt halvmedvetande, och inte behöva göra något eller tänka på något. Bara existera lite vagt, okomplicerat. Befinna mig någonstans, gärna lite svävande. I dimma. Eller mörker förresten. Mörker, där ingen ser mig. Inte det vanliga mörkret som jag är rädd för, utan ett mörker som är ofarligt och varmt. Varmt måste det vara, annars står man ju inte ut.

Om jag bara fick det ett tag skulle allt vara så bra sen.