livet efter

Jag vet inte vad man ska säga om att skolan har börjat igen. Hittills...tja, det har inte varit vansinnigt jobbigt, men samtidigt känns det ju inte direkt roligt heller.
Jag har ingen lust att sitta här och slänga upp något klyschigt om hur kort lovet var och hur outvilad man är, eller att man befinner sig på den ödesdigra slutspurten mot det så kallade livet. Nja. Visst. Där passerade lovet, utan att jag gjorde det jag skulle, nämligen ta reda på något att göra efter skolan. Men på något sätt har det börjat att kännas lite mindre jobbigt (vem trodde man skulle höra mig säga det?? inte jag i alla fall). Jag har hur som helst börjat överväga folkhögskola som ett alternativ. Varför inte? Jag vill ta det lugnt ett tag, bara göra det jag gör bäst, dvs måla. Så jag har börjat kika på lite skolor. Tänkte ta datorn förut idag, men då var den tyvärr upptagen.

(- Johanna, sitter du vid datorn?
- Ja.
- Jaja, jag tänkte bara ta reda på något om min framtid, men..
- Din framtid eller min samtid! Vad väljer man?)

Jag behövde inte ens fundera.

Jag kan ju försöka titta på några skolor nu. Eller läsa boken till projektarbetet. Eller Kafka till 1000 sidor. Jag somnade igår när jag försökte med det sistnämnda, och det var inte bra, eftersom det berövade mig ännu en natts riktig sömn. Det och det förbannade ovädret antar jag. Jag hoppas jag kan sova inatt, man pallar ju bara inte för mycket sömnlöshet. Inte jag. För att vara på den säkra sidan har jag skippat kvällsteet idag, hoppas det hjälper. Te är en väldigt bra sak om man vill vara uppe länge på kvällen, vilket jag inte vill. På lovet var det ju lite lagom skönt att börja känna sig lite smått trött kl 3 på natten, men nu har man liksom inte lust med det längre. Det funkar inte när dygnet helt abrupt har återgått till det normala.