En trött människa resonerar

Jag är fantastiskt dålig på att fatta beslut. Att komma på saker, att tänka över huvud taget.
Jag får alltid anställa Agnes till att tänka åt mig. Idag på engelskan till exempel. Jag hade förstås inte satt igång med projektet än. Så jag bad Agnes tänka med mig igen (för vilken lektion i ordningen?). Så istället för att få jobba med sitt arbete fick hon lov att sitta och spåna med mig. Eller snarare var det väl så att hon kom med ideer som jag avfärdade, som vanligt. Så vi pratade med Sten. Han sa: You should listen more to Agnes! Jaha, där fick jag. Sen fick jag även några (fler) tips från honom, så nu får vi se. Nästa lektion, då jävlar ska jag göra något.

Man kan ju undra vad jag egentligen är bra på i den här världen. Jag har liksom alltid haft den lilla uppfattningen, att jag i alla fall är bra på att tänka. Och då menar jag över huvudtaget då, inte bara när det gäller att vara kreativ och komma på saker.
Men nu för tiden, när jag tänker, för jag tänker rätt mycket...I alla fall, så borde jag tänka mycket. Jag tänkte mycket förut..i alla fall. Hm. Ja. Var var jag, jo det

är just det att jag inte kan tänka nu för tiden. Jag kommer ingenstans med någonting, för allt slutar i kaos. Om det inte gäller helt vanliga banala saker, förstås. Jag är ju inte dum. Men så fort det kommer till riktigt tänkande, när jag är ensam och fastnar i något, så kommer jag inte därifrån. Det är inte direkt jobbigt. Mer lite smått frustrerande, men bara smått. Äh, det är väl som mamma säger: man kommer runt till slut.