muy bien

Tänk om jag inte hade fått några biljetter. Det hade varit fruktansvärt. Jag hade visserligen inte vetat vad jag gick miste om då heller, men jag kan tänka mig att det hade blivit en ganska deppig slutet-på-lovet-söndag. Nu blev det inte det. Det blev en helt underbar söndag. Ja, jag har inte så mycket att säga egentligen. Regina var fantastisk live, faktiskt ännu bättre än jag trott. Jag älskar hennes skivor, och live, ja, det var bara så bra.

Jag var lite orolig ett tag när vi fick sitta och vänta efter att förbandskillen med gitarr, taskiga scenkläder och krulligt stort hår hade spelat. Jag började bli lite trött. Men det ändrade sig ganska snabbt så fort Regina kom fram på scenen.

Så, det var alltså en väldigt väldigt bra konsert. Jag försökte ta lite kort med min lilla kamera. De blev väl inte överdrivet bra, men ändå. Upplevelsen var ju det viktigaste. Jag kände verkligen för att sjunga med ibland, men det var inte riktigt det draget i publiken, så det var bäst att låta bli. Jag frågade Agnes om vi inte skulle ta och sjunga när vi hade hoppat av tåget i Kungsängen, eftersom vi var helt själva där. Men hon tyckte inte att det var någon bra idé, så det blev inget sjungande. Bara några klacksparkar.

Vi övernattade hos min morbror, och tog sovmorgon, vilket vi tyckte att vi förtjänade efter en lång dag som hade bestått i mycket tågåkande, skumma sallader och nötkakor, onda fötter och klackar som riskerade att falla av (på tal om skor, Annie, Agnes gillade inte heller de lila ormskinnsskorna).

Måndagen var nog det tröttaste jag varit med om. Tack till Agnes som lånade ut sin ipod till mig på hemresan så att jag kunde sitta och halvsova, medan hon blev utstirrad av en tant.