allt klär oss skönheter

På måndagen åker Carolina och Annie iväg för att spana in balklänningar i Västerås. De bestämmer sig för att börja med Ruths högtidskläder och villar bort sig men hittar rätt tillslut. Carolina hittar genast en grön och fluffig klänning som liknar en bakelse med vita fjädrar, och Annie muttrar lite diskret att hon inte tänker kommentera. Carolina tycker i alla fall om klänningen, men ger snart upp hoppet då en av de anställda talar om att den är i en lite annan prisklass. Annie tittar på de röda klänningarna och får förklara ungefär 5 gånger att jaa, jag gillar de röda, men jag kan tänka mig någon annan färg också. En orange klänning plockas så småningom fram till Annie och när Annie har provat den inser båda två att det var en väldigt fin klänning, bara man får den i en annan färg. Carolina provar den också och kommer på att det faktiskt kan vara något för henne, om hon får den i svart. Tillslut blir det dags att gå, när Annie nästan knäckt sönder revbenen efter att ha provat en liten turkos klänning, och Carolina får numret till Ruths och säger att hon ringer imorgon om hon vill ha klänningen.

Sedan traskar de vidare till nästa affär, där de mottas av en asiat som pratar svenska som de inte förstår. Annie hittar två röda klänningar som hon tycker om, men kan inte bestämma sig för vilken hon ska ta. Carolina hittar en till klänning med fjädrar som hon provar men utesluter när hon ser att hela ryggen är bar. Asiaten frågar om hon tänker köpa den. Annie säger, den är väldigt naken. Asiaten säger nääää. Carolina köper inte klänningen.

De stannar inte så länge, för de känner att de verkligen förtjänar ett fika, och de springer desperat till stam-fiket.

Fikat smakar underbart, när de tillslut får det, efter ett aningen förvirrat beställande.

När kvällen kommer ska de åka hem. Tåget är lite försenat, och de har inga sittplatser, men de sätter sig ändå i vad de tror är 1 klass. Annie är övertygad om att de ska bli utskällda av konduktören som nalkas i bortre delen av vagnen. Carolina lovar att snacka dem ur situationen om så skulle behövas. Men det gör det inte, till bådas förvåning, och de åker hem och får lyssna på en norrman när de går av i Krylbo.