midsommar i det grå

Det kunde väl åtminstone vara lite varmt. Men nej, inte ens det. Så, det är lite lagom ruggigt, precis som det brukar vara. Jag är på förvånansvärt gott humör och sitter inomhus och välkomnar midsommaren. Eller gott och gott, förresten. Gott är väl lite väl optimistiskt kanske. Men det är helt ok. Ingen bitterhet över uteblivet firande.

Midsommaren borde vara lite mer mystisk, som vi sa när vi diskuterade det igår. Eller, det var jag som vanligt som tyckte det när Annie sa att midsommaren var mystisk redan.

Ja men tänk er. Kan det inte få vara lite mer mystiskt för en gångs skull? Det är ju aldrig det.