Jag reflekterar över döden

Jag är övertygad om att jag ska dö.
Öh..det där var ju otroligt insiktsfullt sagt av mig. Men jag menar väl snarare att jag tror att någon vill döda mig. Vem vet jag inte. Men någon psykopat måste väl vara ute efter mig. Så, om jag vore lite dummare skulle jag kanske säga att jag är övertygad om att jag kommer att dö. Eller...var det kanske just det jag sa först...ja. Ja, men alltså, hade jag varit lite mer mottaglig för konstiga mystiska instinkter hade jag kanske verkligen TROTT att jag var förföljd.
Nej, jag är bara rädd för att bli dödad. Eller dö i allmänhet. Jag är bara en rädd jävel. Rädd för döden, rädd för att vara rädd, rädd för en plågsam död. Jag hoppas att jag dör snabbt och smärtfritt. Snabbt, förresten. Helst kanske inte så snabbt så att man inte ens hinner reagera. Fast å andra sidan vill jag ju inte utsättas för den skräcken när jag förstår att jag ska dö. Men på ett sätt vill jag ju också inse vad som händer. Vad man nu ska med den insikten till när man ändå försvinner för alltid.
Jag ska nog inte dö över huvud taget.



Ah, fan, jag har glömt att ta nasaleeeze idag. Nu kommer pollen att ta sig in i min näsa och äta upp mig innifrån.