en kväll med kyrkans roll i samhället

Agnes stormade in i mitt rum när jag som bäst höll på med dammsugningen. Tjenare Agnes hojtade jag, och avbröt snabbt mitt flitiga arbete. Agnes hade en ny smårutig skjorta. I väntan på våran sista tredjedel av gruppen roade vi oss med att lösa ett korsord (Agnes skapade nya ord, tex, vad sägs om det här: dur, på sex bokstäver... hm...ton..tone.. tonert?) Vi fick snart hjälp av Annie som även hon hade kämpat sig ut i vildmarken. Hon bad mig genast att spela nån musik, (vad som helst, men inte turk-toppen). Vi lade ner korsordarbetet när vi fastnade på "blir mången köttbit", som inte kunde bli annat än steki.

Så, vi kastade oss alltså in i vårat tunga viktiga religionsarbete: vad skulle hända om kyrkan försvann? (inte skulle det göra mig nåt, sa jag helt i onödan). Men där satt vi i alla fall på min säng och sammanställde alla fakta vi hade samlat på oss från diverse församlingar. Det var ganska tråkigt (och då får man gärna tolka in en liten underdrift i ordet "ganska"). Men med det har jag inte sagt att vi hade särskilt tråkigt. Det finns oändligt mycket saker man kan liva upp en tråkig pluggar-dag med. Agnes fick till exempel en mycket vacker party-utstyrsel designad av Annie och mig. Annie tog min klocka och slängde ut den genom fönstret, där den fick ligga och rosta och dra på sig fuktskador. (Ok, inte, men det hade blivit så mycket roligare - vilket ni förstår som känner till förhållandet mellan mig och min klocka). Vi satt också ett tag och smuttade på min hudkräm som Annie hade förvarnat "smakade ogräs". Det kan jag inte tänka mig, sade jag, och provade på jag med. Ni kommer kanske inte att tro mig, men hudkräm som luktar gott, smakar också gott.

Till slut tyckte vi i alla fall att vi förtjänade det obligatoriska fikat, och jag märkte till min förtjusning att vi hade en massa godsaker hemma. Jag bjöd till och med på de sista Paris-kakorna. Sen återgick vi förstås till religionen. Fick information och baptisterna från en trovärdig källa. Försökte googla upp frälsningsarmén utan lyckat resultat. Sen började vi själva huvuduppgiften, dvs att tänka ut vad som faktiskt skulle hända om kyrkan försvann. Vi var tvungna att avbryta när jag hade frågat dem om de var hungriga lite för många gånger. Vi fortsatte i köket. Jag kände mig hopplöst icke delaktig, men stod i alla fall för serveringen av näringsrik kost (pastasallad för 1000000e gången). Fick till slut klart eländet och skickade hem Agnes för renskrivning (ingen annan kan nämligen tyda hennes s. k. handstil).