en glassdag

Söndagen var en vårdag. Det var så mycket vår att jag drog på mig vårskjortan glad i hågen och for hem till Annie som hade förkunnat att det var en glassdag just denna dag. Det hade jag inget emot så vi traskade iväg och köpte varsin glass. Till vår stora lycka mötte vi ett skitstort gäng likadana hundar som skulle bli fotograferade brevid lekparken. Själv lyckades jag också smygta ett kort på tillställningen. En av dem hette Gandalf.


Sen fick Annie för sig att jag skulle spela gitarr. Sure. Gitarr måste vara det obegripligaste man kan företa sig här i livet. Jag skänker min stora beundran till de som behärskar det instrumentet. Jag tror inte jag skulle kunna lära mig ens om jag satt inlåst i en kal cell i ett år utan något annat att göra. Det är svårt. Kan det vara mina fingrar som är lite felskapta? Jag menar, det måste ju vara så att vissa verkligen inte är till för gitarrspelande. Det var i alla fall djupa skåror i mina stackars fingrar efter en stunds spelande. Men skam den som ger sig, jag fick med mig spektaklet hem. Så, det här kan bli intressant.