några dagar senare

jag borde kanske följa upp det här med 80-talsfesten. Alltså: Det blev ungefär som jag hade förväntat mig, dvs det var en jäkla tur att jag struntade i att klä ut mig. Inte för sammanhangets skull, utan för min egen.
Alla var utklädda, dvs alla var fula. Moa hade rekommenderat mig att ta på mig en baddräkt, strumpbyxor och "någon färgglad top". Så blev det inte.

För första gången i mitt liv var det någon som sa att jag och min syster inte var lika. Haha! kan ni tänka er? Tack, Felicia! visserligen var du packad men ändå. Äntligen.
Ok, Johanna, jag hoppas du förstår att jag inte skulle ha något emot att se ut som dig. Grejen är ju att folk säger att vi är like fast vi inte är det, och det är ju liksom fel. Ok, onödigt att haka upp sig på, men men.
Det var också Felicia som ställde min diagnos: Du är inte så social va? Nej, tyvärr, svarade jag, och det kändes ungefär som att säga, nej, jag vet, jag är född utan ben, eller något i den stilen. Tro inte att jag tog det som en förolämpning eller så, jag har mer självdistans än så. Det var ganska intressant faktiskt.

Jag vet inte hur spektaklet slutade, bara att alla var (halv)nakna när vi åkte, och det var ju ganska komiskt mitt i kaoset.