Valborg

Någon gång där i sista minuten bestämde vi oss för att träffas hos Annie på kvällen i alla fall. Sen kunde vi ju alltid gå ner på stan om vi kände för det. Så efter ett fika med la familia och bevittnande av en begynnande brasa begav jag mig till Skogsbo.
Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men vi satt inne på i ett syrefattigt rum i flera timmar vilket hade en viss effekt (det var nästan så att Annie kunde lägga ner tjatet om sangrian, men bara nästan). Till exempel fick vi se en mutant-transvestit-spindel som ingen ville ta i (hah, nu kommer den att hälsa på dig när du ska sova). Vi kom också på att vi skulle platta Agnes hår (Agnes: bara det inte smälter!). Vi såg några fyrverkerier genom fönstret, och Agnes fick genast märkliga minnesbilder och frågade: vilken dag är det man skjuter raketer mitt i natten nu igen?

Senare bjöd Annies mamma på smörgåstårta som Annies pappa hade kryddat.

Sen tror jag vi kom till det stadiet att vi undrade hur vi skulle göra med stan. Det var ingen som riktigt visste. Speciellt inte jag: jag vet inte, jag har ju inga starka åsikter. Då föreslogs lottdragning. Krysset är stan, sa Annie. Jag vill inte dra! ropade jag förfärat, då får jag bara otur! Agnes drog kryss-lappen. Efter det stora steget tog det väl ytterligare en timme eller så innan vi kom fram till att Annie skulle spy om vi satt kvar. Vi går väl ut i alla fall, så får vi se.

Så vi gav oss ut på Skogsbos gator och avenyer och stannade vid en stolpe där jag fick ringa Michelle och fråga om de var kvar. Hon skulle precis åka hem, så vi la ner idén om stan och härjade istället runt där vi var. Jag hjulade, vi sjöng falska stämmor, Annie försökte övertyga oss om att det finns en kungasång som alla har hört (attans att vi inte kan den, annars hade vi ju kunnat riva av den så här på kungens födelsedag.) Vi fick se en eld också, där några småkillar kunde ha dödat oss med raketer. Så vi vågade inte passera. Vid tolv bringade vi ett fyrfaldigt leve för kungen.
Kolla, jag ser gala-vagnen! utbrast jag och pekade på stjärnhimlen. Vi önskade att vi hade haft en raket, åtminstone en liten raket, som vi enligt Agnes kunde ha smällt nu på själva Guds födelsedag.

Sen började jag frysa om öronen och knöt till den berömda halsduken-runt-huvudet. Vi kom tillbaka till Annies hus och blev trötta. Googlade halvhjärtat upp konungasången och försökte få Annies föräldrar att sjunga den. Fick sms från en mamma som undrade om jag inte skulle hem. Jovisst.



Vaknade till en solskensdag utan vatten men däremot med digitalteve.