och idag sitter jag och isolerar mig igen. Det händer ingeting. Jag gör ingenting för att nåt ska hända. Jag borde inte göra något annat än min gigantesque franska-journal de Paris. Det tar så lång tid att man kan dö av skiten. Har dessutom insett att jag inte kan aktivera rättstavningen på datorn. Haha. Sten har nog aldrig fått läsa så mycket och så fullständigt inkorrekt franska på samma gång. Stackars karl. Men mest synd är det ju om mig.

Johanna tvingade ut mig på ett parti kubb där hon segrade stort, frågade om jag ville ha revanch men bjöd mig på glass istället. Mamma har till sin förtjusning gett mig en skum pollen-medicin som består av ett pulver som man drar in i näsan, och den gjorde att jag inte kunde uppskatta lasagnen som vi fick till lunch.

Jag måste köpa skor. Jag måste faktiskt köpa skor. Nej, Annie, du ska få slippa följa med den här gången. Tror jag i alla fall