Stockholm

Det blev faktiskt mer lyckat än jag hade förväntat mig. Kvällen innan tyckte jag att det kändes lite halvbra att åka till Stockholm dagen efter, men det blev riktigt kul.
Det började med att det blivit något fel med våra platser på tåget. Så efter att vi stått still ett tag i bistron kom konduktören och talade om att vi fick sätta oss i första klass i stället. Jag upptäckte att jag hade ett rätt bra snok-öra, försökte sova och fick kex kastade på mig av Blerta.

Vi började med att gå på medelhavsmuseet, där Annie och Magnus fick klä ut sig. Jag fattar inte hur jag kunde glömma kameran, så tyvärr har jag inga bilder på det. Men de blev tjusiga i alla fall.

Sen gick vi ut i regnet igen och försökte hitta något ställe att äta på. Det blev McDonalds, och nej, det var inte jag som bestämde det. Lite halvt missnöjd efter en titt på menyn frågade jag killen bakom disken om de inte hade någon sallad ens. Han pekade på menyn där alla sallader stod. Fyra stycken, kyckling i samtliga. "Nej", sa jag, "inte kyckling". "Inte kyckling?" sa killen. "Då gör vi en utan kyckling och så får du en fruktpåse istället!"

Javisst. Vi åt. Och sen blev vi lämnade åt vårat öde när alla gick ifrån oss, och Bea, Lina, Annie och jag fick ta oss till Historiska museet på alldeles egen hand. Och ja, vi kom ju bara 20 minuter försent. Där skulle vi spela något maya-spel som varken jag eller Annie förstod poängen i. Så vi gjorde ungefär det vi skulle, lite halvhjärtat och sen virrade vi bort oss i helt fel del av museet tillsammans med Magnus och Johanna. Vi hittade en kyrka där Annie fick syn på ett koskinn som, när vi gått lite närmare, visade sig vara skugga av Jesus på korset.
Johanna tyckte det var en läskig kyrka och sa "tänk om dörren skulle stängas och det skulle komma en massa munkar eller nåt, jag skulle fan skita på mig!"
Sen råkade vi hamna bakom en spelande symfoniorkester och stod och tvekade ett tag innan vi vågade springa förbi dem. Magnus berättade efteråt hur de där med blåsinstrumenten hade tittat jättesurt på oss.
Vi hittade också ett guldrum där vi kastade varsin peng i en önskebrunn. Annie träffade den enda stenen där i och vi kom fram till att det nog inte blev någon riktig önskning av det där.

När vi kom tillbaka till Anna var de andra klara med det vi egentligen skulle ha gjort och på våg därifrån. Vi följde med och tog tunnelbanan till gamla stan. Anna sa förtjust att hon också fått reducerat pris på sin biljett och att det måste ha varit för att hon såg så ungdomlig ut.

Efter levande historia-utställningen var det fri lek som Magnus så fint uttryckte det, och efter att vi väntat på Michelle som köpte tågbiljett hem och jag som tappat en klack, gick jag, Annie, Michelle och Bea till ett trevligt fik. Det var svindyrt men vi förtjänade det. Mitt te smakade precis som min hudkräm (dvs gott). Vi satt rätt länge, för det var skönt att sitta. Vi trakasserade Michelle lite för att hon gillar pojkband. Sen gick Bea och vi andra fördrev tiden i affärerna. Jag hittade en jättefin klänning som kostade skjortan, och jag köpte den inte. Jag hittade i alla fall två par handskar och ett linne, vilket var tur eftersom jag har en tendens att känna mig extra misslyckad om jag inte köper något.

Innan vi åkte hem gick jag för att köpa en macka, och Annie tog motvilligt upp sin plånbok igen, efter att jag sagt att hon var tvungen att punga ut igen (hon hade den dagen fått lov att betala både min tågbiljett dit och mitt fika).
Annie hade provocerat fram en slags debatt mellan mig och Michelle genom att säga att jag tänkte bli vegan (vilket jag nästan glömt själv), och den varade väl ungefär hela kvällen.
Jag: "Det här är hjärntvätt!" Michelle: "Om det kom in en helstekt gris här, skulle inte du kunna äta grönsakerna runt om då?" och "Om du var på en öde ö och alla växter var giftiga, skulle du inte kunna skjuta grisen då?" Annie tyckte jag klarade mig rätt bra i mitt försvar. Och mitt i allt det där lovade jag till och med att gå på balen, vad nu det hade med saken att göra.

Sen fick vi lära oss mer schweizer-tyska, pratade lite skit, konstaterade att Annie såg ut som amish-folket i min hatt, trakasserade mig, och fick sällskap av en skäggig snubbe med dator som tog Annies plats.

Kom hem, drack juice och såg slutet på Idol.