dövare än vanligt, sorry folks

Idag fick jag alltså återse skolan igen. Det tog inte lång tid innan Annie hade tröttnat på min halvdövhet. På franskan var det helt omöjligt för mig att höra något av vad hon sa eftersom hon satt till höger om mig. Det resulterade i att hon fick kladda ner varje sida i mitt häfte för att säga det hon inte kunde få sagt (typ, "gissa vad det här är" och "är det jag som har ritat den där baguetten?"). När vi fick till uppgift att skriva vad vi skulle göra om vi fick 10000 euro, skulle hon minsann skänka bort en bit av sitt och åka på någon flashig resa medan hon talade om att jag minsann skulle skynda mig och handla en massa och sen känna mig dålig efteråt. Jag skrev det. (och nu hamnade det på bloggen också, hah.)

I övrigt har inte så mycket hänt, förutom att Michelle har försökt övertyga oss om att rumpor är något alldeles extra. "De utstrålar något, någon energi!" Jaja, Michelle, men inte på det viset. En rumpa är en rumpa. Det är faktiskt inte den man tittar på. Rumpan är inte sexig. Jag fattar inte. Jag bad henne också om att göra en analys på nästa rumpa som gick förbi. Det lyckades hon rätt bra med.

Om jag vore lite fräck nu så skulle jag kunna lägga upp en bild på Annies rumpa för att illustrera den här texten (jag har nämligen fått lov att ta såna när hennes byxor har spruckit), men jag tror inte jag gör det. Jag har visserligen en bild på Martas som jag skulle kunna ta. Men den är kanske ännu värre, så tyvärr, det blir nog ingen alls.