Karneval

Karneval i Avesta. Stooor tillställning med karnevalslopp, tivoli med rangliga karuseller, gubbar i turban som säljer saker, fester i alla lägenheter och allmänt mycket folk överallt. Alla möjliga folk alltså. Alla små lodisar kryper också fram ur sina gömställen och driver runt i folkmassorna (de massor man nu kan bilda av Avestas befolkning).

Fredagen var inte mycket att hurra för eftersom man fick stå i regnet som orangeklädd funktionär och ansvara för knattemedaljer, vätska för långlöpare och ansiktsmålning. Såg en tant som såg ut precis som pappan i telia-reklamen, vilket var riktigt kul. Träffade Zoe som sa att hon skulle ut och göra vad hon gjorde bäst -party. Hon tillade att hon dock skulle komma att frysa sitt ass off.



På lördagen var man hem till Bea. Amanada började med att ta ett djävulskt fult kort på mig, så jag var tvungen att hämnas, och sen var kriget igång, så vi försökte ta så fula bilder av varandra som möjligt. Jag har ett lyckat här:

Amanda är söt och matchar sin cider med håret

Kvällen inkluderade också ett antal blondinskämt som Louise stod för:

Louise har hämtat dass-boken

Beas stora hund skulle rastas mitt i allt och vi gav oss av on the streets of Bengtsbo. Efter promenaden passade vi på att springa ut till älven och ut på bryggan som inte var fastsatt. Är det dumt, funderade jag. Nej, tyckte Annie, du är ju ung och dum.

Sedan blev jag utsedd till kvällens stora Fuck face efter att ha åkt ut onaturligt snabbt på Hello Harry. Jag fattar inte hur jag kan vara så dålig på sånt där.

Annie har också åkt dit.

Och här är en hel soffa full med assholes

När vi gick ner till stan hittade vi en helikopter som vi var tvungna att springa ut till. Förödande för små skor. Jag lägger inte ut bilden för den är så mörk, men man kan nästan urskilja alla (och Beas tänder).

Stan var kall och full av karuseller som jag helst flyr ifrån. Jag klarar inte av karuseller för 5 öre. Amanada försökte få med någon, och Annie var mer lättlurad. Jag mår illa vid bara tanken.

Träffade gamla Loffa som ragglade omkring och hade tappat bort sina vänner. Jag tror han hittade dem sen.

Tillslut blev det bara alldeles för kallt så jag kallade på två trötta päron som fick hämta mig.

Och, hemska tanke, men jag kunde inte komma upp i tid och ge mor kaffe på sängen. Jag sov så fruktansvärt tungt, eftersom jag inte lyckats somna på natten på grund av att det var så kallt. Fast jag drog på elementet och drog upp täcke och överkast till hakan blev jag inte varm på flera timmar, och det var spooky.

musik

just nu blev jag väldigt glad.

Broken bottles and a broken nose

..........................

Hat-stand man-man in a fancy suit

.....................

This is not the new man

This is not love

Oh Don Piano

jaa, det är fortfarande underhållande att ta kort. Har man inga pengar att gå på bio för så kan man ju roa sig på annat sätt. Först klädde vi ut Annie till hippie, vilket blev ganska lyckat.



Eftersom jag inte har något annat klokt att säga kan ni ju titta på bilderna.

bloggar från skolan

ska jag sitta här nu hela dagen i en ful gammal skola? jag vet inte jag. kan ju lika gärna sitta här och uggla som hemma. Har inte en enda lektion, förutom uppsatsen jag just skrev. får väl fråga snällt om jag får se på film med samhällarna. men man vet ju aldrig, man räknas ju till det lite lösa folket som språkare.

good evening

eftersom mina fans tjatar så får jag väl ta och skriva något idag då. Så, idag har jag varit extremt slö sen jag kom hem. Inte gjort ett piss, bara tagit en bastu och ätit paj.
I skolan skrevs diverse prov och det gick säkert hyfsat, efter min maniska pluggarkväll igår.
Försökte för övrigt spotta ett tuggummi tvärs över ljusgården men misslyckades.
Var otroligt engagerad på naturkunskapen och ritade av Annie i olika vinklar och tittade uppmärksamt på Gohdes video om hormoner.

Förresten, varför får Gohde omnämnas så ofta i den här bloggen? Det är ju inte riktigt bra. Nej. Inget mer Gohde på goodmorning.

schlagerafton

Spenderade en trevlig kväll hemma hos Marta igår och tittade på när finska schlager-fulingar tog hem storseger. Det var ganska kul måste jag säga.

Började kvällen med att spöa Marta på kubb och slog ner kungen med högt blodtryck. När lite fler folk anlände spelade vi en ny omgång och jag var då inte alls like duktig längre, tyvärr. Men jag roade mig med att skicka elaka magnetfält över de andra så inte de heller kunde kasta ordentligt.

Sedan fastnade några torrbollar framför hockey på teven. Vi andra spelade ett förvirrat spel där jag var professor Plommon i egen hög person. Om det var nåt som var mer förvirrat än själva spelet så var det nog Agnes.
Louise segrade tillslut.




Innan själva eurovision drog igång fixade vi våra medhavda vinduvor och lade upp dem snyggt och prydligt i en skål med Annies klase som en snabel som stack ut över kanten. Mina druvor smakade ingenting.

Och sen satt vi där i ett antal timmar och gottade oss i kvalitetsmusik. Marta om Lordi: "ja, fan att sitta där och vara nervös i masken, alltså". Under kvällen tömde jag och Annie godisskålen på choklad, och Michelle fick mer konstiga idéer än vanligt ("Borde vi inte ha en magdanskväll?").




Et aujourd'hiu var man tillbaka till hemmet och spelade några omgångar fia med gamlingarna som vi fick rycka upp ur tevesoffan.

Jobbar just nu frenetiskt med franskan som ska in senast tisdag. God damn it, jag har fyra saker till på tisdag.

lördag på ålderdomshemmet

Jobb på ålderdomshemmet klockan tio. Började med att försöka prata lite trevligt med en tant. Hon somnade. Vi visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till så vi haffade två gamlingar och frågade om de inte ville spela lite fia. Jovisst, tyckte de. Och det var ganska roligt. Gubben fyllde år, men förlorade stort (så han fick en revanchomgång), en tant satt och svor hela tiden (saker som "ja jäklar" när hon blev knuffad och "kyss, karlsson" och "ja, det vete fåglarna". Gubben sa åt den tredje tanten att man helt enkelt inte gjorde så mot en dam, när hon knuffade Annie och mig. "Men", kom han på sen, "du är ju också en dam".

Efter två hårda arbetstimmar gick vi ner på stan en sväng för att handla present åt Annies mamma och åt Simbis. Dessutom hittade vi ett varsitt par strumpor. Gick till ICA och köpte vindruvor och kattgodis. Fick en kommentar från kassörskan som tyckte att det var en bra blandning.

Jaha, och ikväll ska vi fira melodifestivalen hos Marta.

thank god it's

det känns som om en tung stor klump har lyft från mina axlar. Även om jag kanske inte ens blev godkänd på provet, och även om jag redovisade lite halvtaskigt på matprojektet, så är det i alla fall slut nu.
Fick till och med bli med i tidningen, och bli frågad om jag hette Carolina med två r, och vad som var bäst med projektet. Öh, jag fick rita bilderna svarade jag, och verkade säkert jätteseriös.
I slutet av dagen fick vi till och med mat.

det är i alla fall snart slut på veckan

nej
nu är jag så trött och förbannad och rödögd, så nu skiter jag i siffrorna och kryper ner i sängen där det i alla fall är varmt. det är otroligt kallt annars.

ganska grått i allmänhet. nationellt prov imorgon OCH mat-projekt. ja, man blir väl så illa tvungen. om jag nu inte kan lyckas frambringa någon psykosomatisk död tills imorgon.

idag. satt på ett räcke i Döda fallen ett tag och dödade tid. Fick skäll av Ylva för att jag inte lämnat in bok (det har jag, hon kan väl inte räkna med att jag ska lämna in två?). Talade om för Magnusson på spanska att jag inte läser las revistas del corazón. Kom hem och tillät mig att vila en timme innan pluggandet. Åt upp allt mitt godis för jag var så hungrig.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig och...hm, varför inte lyssna på die schreie sind verstummt. eller, ah, kanske sätta mig vid teven och heja på carola.

tisdag

Annie ser ut som en kung med inte mycket til frisyr, men med hela huvudet fullt av pudelrockar

katten

katten sover på två vantar och ett A4

Jag reflekterar över döden

Jag är övertygad om att jag ska dö.
Öh..det där var ju otroligt insiktsfullt sagt av mig. Men jag menar väl snarare att jag tror att någon vill döda mig. Vem vet jag inte. Men någon psykopat måste väl vara ute efter mig. Så, om jag vore lite dummare skulle jag kanske säga att jag är övertygad om att jag kommer att dö. Eller...var det kanske just det jag sa först...ja. Ja, men alltså, hade jag varit lite mer mottaglig för konstiga mystiska instinkter hade jag kanske verkligen TROTT att jag var förföljd.
Nej, jag är bara rädd för att bli dödad. Eller dö i allmänhet. Jag är bara en rädd jävel. Rädd för döden, rädd för att vara rädd, rädd för en plågsam död. Jag hoppas att jag dör snabbt och smärtfritt. Snabbt, förresten. Helst kanske inte så snabbt så att man inte ens hinner reagera. Fast å andra sidan vill jag ju inte utsättas för den skräcken när jag förstår att jag ska dö. Men på ett sätt vill jag ju också inse vad som händer. Vad man nu ska med den insikten till när man ändå försvinner för alltid.
Jag ska nog inte dö över huvud taget.



Ah, fan, jag har glömt att ta nasaleeeze idag. Nu kommer pollen att ta sig in i min näsa och äta upp mig innifrån.

Min syster i finklänning

åkte till borlänge och köpte balklänning med Johanna idag. Det var svinkallt dagen till ära, och man kunde inte ens få lite värme i bilen. Först sprang vi runt ett tag och hittade till slut rätt affär, Johanna provade diverse klänningar och föll för en röd en. "Jag får till och med snygg rumpa i den!" Så hon slog till. Sen blev det lite lösgodis och ett par små skor åt mig. Frossade på en varsin jättemuffins på kupolen och letade i evigheter efter shorts åt Johanna, men det var utrensat, såvida hon inte hade velat ha storlek 42. Åkte hem.

ja, tänka sig att du kunde bli så snygg, Johanna....hähä.

och idag sitter jag och isolerar mig igen. Det händer ingeting. Jag gör ingenting för att nåt ska hända. Jag borde inte göra något annat än min gigantesque franska-journal de Paris. Det tar så lång tid att man kan dö av skiten. Har dessutom insett att jag inte kan aktivera rättstavningen på datorn. Haha. Sten har nog aldrig fått läsa så mycket och så fullständigt inkorrekt franska på samma gång. Stackars karl. Men mest synd är det ju om mig.

Johanna tvingade ut mig på ett parti kubb där hon segrade stort, frågade om jag ville ha revanch men bjöd mig på glass istället. Mamma har till sin förtjusning gett mig en skum pollen-medicin som består av ett pulver som man drar in i näsan, och den gjorde att jag inte kunde uppskatta lasagnen som vi fick till lunch.

Jag måste köpa skor. Jag måste faktiskt köpa skor. Nej, Annie, du ska få slippa följa med den här gången. Tror jag i alla fall

Valborg

Någon gång där i sista minuten bestämde vi oss för att träffas hos Annie på kvällen i alla fall. Sen kunde vi ju alltid gå ner på stan om vi kände för det. Så efter ett fika med la familia och bevittnande av en begynnande brasa begav jag mig till Skogsbo.
Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men vi satt inne på i ett syrefattigt rum i flera timmar vilket hade en viss effekt (det var nästan så att Annie kunde lägga ner tjatet om sangrian, men bara nästan). Till exempel fick vi se en mutant-transvestit-spindel som ingen ville ta i (hah, nu kommer den att hälsa på dig när du ska sova). Vi kom också på att vi skulle platta Agnes hår (Agnes: bara det inte smälter!). Vi såg några fyrverkerier genom fönstret, och Agnes fick genast märkliga minnesbilder och frågade: vilken dag är det man skjuter raketer mitt i natten nu igen?

Senare bjöd Annies mamma på smörgåstårta som Annies pappa hade kryddat.

Sen tror jag vi kom till det stadiet att vi undrade hur vi skulle göra med stan. Det var ingen som riktigt visste. Speciellt inte jag: jag vet inte, jag har ju inga starka åsikter. Då föreslogs lottdragning. Krysset är stan, sa Annie. Jag vill inte dra! ropade jag förfärat, då får jag bara otur! Agnes drog kryss-lappen. Efter det stora steget tog det väl ytterligare en timme eller så innan vi kom fram till att Annie skulle spy om vi satt kvar. Vi går väl ut i alla fall, så får vi se.

Så vi gav oss ut på Skogsbos gator och avenyer och stannade vid en stolpe där jag fick ringa Michelle och fråga om de var kvar. Hon skulle precis åka hem, så vi la ner idén om stan och härjade istället runt där vi var. Jag hjulade, vi sjöng falska stämmor, Annie försökte övertyga oss om att det finns en kungasång som alla har hört (attans att vi inte kan den, annars hade vi ju kunnat riva av den så här på kungens födelsedag.) Vi fick se en eld också, där några småkillar kunde ha dödat oss med raketer. Så vi vågade inte passera. Vid tolv bringade vi ett fyrfaldigt leve för kungen.
Kolla, jag ser gala-vagnen! utbrast jag och pekade på stjärnhimlen. Vi önskade att vi hade haft en raket, åtminstone en liten raket, som vi enligt Agnes kunde ha smällt nu på själva Guds födelsedag.

Sen började jag frysa om öronen och knöt till den berömda halsduken-runt-huvudet. Vi kom tillbaka till Annies hus och blev trötta. Googlade halvhjärtat upp konungasången och försökte få Annies föräldrar att sjunga den. Fick sms från en mamma som undrade om jag inte skulle hem. Jovisst.



Vaknade till en solskensdag utan vatten men däremot med digitalteve.