vad vill du

-Carolina vill ha tårta, ropade Annie.

Efter att hon tagit ett antal fula dubbelhakekort på mig gick vi ut för att köpa något gott. Någon utomstående hade lämnat kvar två wienerbröd på hyllan, och vi tyckte att de såg ut att vara ämnade för oss.

Vi fikade kina-inspirerat och satte oss på golvet i Annies rum på varsin stor kudde. Ansträngde oss lite för projektarbetet också. Det kan nog bli bra.

Fördrev kvällen med att titta på Paper moon, googla hattar av diverse slag, och planera våran tredagarsresa. Sista dagen (min dag tydligen), är inte bestämd än. I värsta fall får vi väl åka ut och utforska någon liten håla. Vad vi än gör blir det nog bra. Det här är trots allt sommaren before the fall, remember.

hår

Imorse förlorade jag en bit av mig själv. Den har alltid varit där.

I alla fall sedan februari. Men det är lång tid för ett löshår.

..

Det känns lite tomt. Men å andra sidan kan jag ha rött på mig utan att det skär sig.

gâteau du jour

Det är lugnt. Jag är inte död eller något sånt. Jag är bara seg. Man kan kanske säga att jag utelämnar bloggandet för er skull. Alla mina dagar ser likadana ut och jag tror inte ni vill läsa om hur jag springer runt på labbet och häller vatten några fler gånger.

Jag brukar alltid vara helt själv på lunchen. Men idag hade jag och min enda arbetskamrat lyckats pricka in den samtidigt. Och när jag satt där som bäst började det helt plötsligt drösa in ett helt pack med gubbar. De hade tårta med sig och slog sig ner runt bordet och åt och pratade och skrattade och berättade att de skulle gå ner i vikt. Jag satt på mitt hörn och kände mig lite udda. Efter en liten stund stannade en till snubbe utanför med sin enorma traktor och kom in. Sa hej, tog sig en tårtbit och gick därifrån igen. Han blev inte ens bjuden. Jag hoppades lite försynt att någon kanske skulle fråga om inte jag ville ha lite. Men så blev det inte, och jag smet därifrån innan det började kännas alldeles för fel.
När jag kom tillbaka till köket en stund senare stod hälften av tårtan kvar på bordet. Jag suckade lite för mig själv, vek ihop kartongen, ställde in den i kylskåpet och kände mig verkligen som den enda kvinnan i byggnaden. Jag påpekade lite senare att den där tårtan kanske inte skulle stå framme och att jag hade ställt in den. Jaa, ja, det hade de ju inte haft en tanke på. Och jag fick gå hem utan tårta, såklart.

Och idag var jag trött för första gången på riktigt länge. Har inte varit det fast jag jobbat.

Men, nu är det bara en vecka kvar. Sedan händer det grejer. Höh. I alla fall fler grejer än nu.

Agnes födelsedag

Agnes fyller år idag. Vi firade henne igår. Annie hotade med att komma hit klockan 12 så att vi skulle göra klart presenten. Jag hade precis kravlat mig ur pyjamasen när hon anlände (visserligen en timme senare). Vi pysslade ett tag (och jag tog en korvpaus), och blev nätt och jämt klara tills vi skulle åka. Det sista gjorde vi i bilen.

Agnes bjöd på fika och te i sin nya kanna som vi gav henne. Den var väldigt grön och fin och Agnes tyckte om den som tur var.







[Agnes] Det var den bästa artonårspresenten hittills!
[Annie] Har du fått några andra då?
[Agnes] Nej..

Agnes fotade oss sen. I ungefär exakt samma vinklar och på exakt samma ställe som förra året. Men hon hade såklart inte framkallat dem. Suck, Agnes kom ihåg att du har lovat att framkalla minst en rulle tills nästa gång vi ses.
Jag försökte också fota lite, men samtliga bilder blev misslyckade. Jag skyller på kameran. Det får bli en ny när jag fått lön.

Och på tal om nya grejer så har jag inga planer på att byta ut min gamla 3310. Nu måste jag vara den enda som har en sån telefon, alltså. Både Agnes och Josse har nya. Hah, min är antik.



Sen spelade vi krocket. Jag nådde mitt mål och slog Annie i alla fall. Hon hävdar att jag blev sur. Jag blev inte alls sur. Jag blev inte sur. Bara så ni vet.

Vi hade också lite kul med att skriva obscena texter med Agnes kylskåpspoesi. Agnes utropade: Men tänk på resten av familjen! och: Det här är faktiskt ett kylskåp!
En avAnnies roligaste var i alla fall: "jag doft ar sur svett". Den fick stå kvar gudskelov. Precis som " Vill utmärkt kvinna dallra plast häck?" och "Förvånad naken röra".

mummel

Min syster går runt i trosor. Jag har målat naglarna. Jag lyssnar på jazz. Det är fredag. En hel vecka avklarad. Och vad ska man säga. Jag har inte så mycket att säga. Inget uppseendeväckande har skett.

Igår började Annie och jag fixa Agnes present. Agnes, om du läser det här kan jag ju förvarna dig om att ditt paket är inslaget i mycket omatchande färger. Men vi gjorde så gott vi kunde. Sen blev vi för trötta och jag klippte snett och det var helt enkelt bäst att lägga av. Vi fortsätter imorgon.

dag 2

Jodå. Man överlevde den här dagen också. Dock gjorde jag bort mig så otroligt när jag skulle gå och hämta vatten. Jag gick till byggnaden där jag alltid går in och då såg jag att det stod en stor slamsugsbil utanför, och stora porten var öppen, som den inte brukar vara. Jag gick förbi ett steg till och klev in genom dörren jag brukar gå in igenom, ungefär en halvmeter åt sidan, och klev in i exakt samma rum som jag just tittade in i. Jag var bara tvungen att gå de där extra stegen och öppna den dörren som inte var öppen, för att komma in. Hur blåst får man bli. Ingen av dem därinne sa något, men jag kan ju tänka mig att de nästan måste ha tyckt synd om mig. En människa med sådant lokalsinne borde väl snarare läggas in än anställas som vikarie på deras reningsverk.

Pinsamt. Men himla kul. Jag kunde inte sluta skratta åt mig själv.

arbetsrapport

der erste Tag

Jag har klarat min första dag. Jag har faktiskt klarat den (tror jag). Jag vaknade halv sex och tänkte inte ens på jobbet. Jag kom att tänka på det på väg till duschen och insåg att jag alltså inte kunde ha varit nervös.

Jag iklädde mig min vita rock. Jag skrev i den stora journalen. Jag gick min runda runt bassängerna och hämtade vatten. Tratten vid inkommande vatten var alldeles igenslammad. Fan, tänkte jag, skulle man vara tvungen att göra rent den! Jag hade inga plasthandskar med mig, så jag tänkte gå tillbaka senare. När jag kom tillbaka var den redan rengjord. Hah, vilken lycka. Min skyddsängel kanske. Eller nån annan av snubbarna.

Pysslade i labbet. Hällde upp vatten. Tog tid på vatten. Konserverade vatten. Lyckades efter en viss möda få upp giftskåpet.
Var dessutom tvungen att lukta på vattnet från bryggeriet. Lukat på det. Som om det inte redan vore illa. Idag luktade det öl. Jag kommer aldrig kunna lukta på en öl igen utan att också känna en viss doft av avlopp.

Jag jobbade lite för fort och fick sakta ner på slutet för att få till mina timmar. Kunde till och med kosta på mig att kladda lite ansikten på några papper ett tag när jag absolut inte hade något annat att göra.

Det här jobbet kommer att göra mig till ännu mer te-narkoman. Men man tar ju såklart sin chans till paus.
Just nu hugger jag in på dagens sjätte. Och då har jag ändå tackat nej till en idag.

Säter city

Hur man nu får för sig att åka till Säter en lördagsförmiddag kan man ju undra, men kul hade vi i alla fall. När vi inte hittade någon minigolf fanns det andra saker att göra. T. ex leka i lekpark, vada i ån, titta på grisar och äta våfflor (woflor, Annie?).
När vi hade utforskat Säterdalen begav vi oss in till stan. Där kan man verkligen snacka håla. Man såg knappt en människa och de affärer som verkade finnas var ett konsum och ett systembolag. En och annan frisör hade också slagit upp någon skylt i ett gathörn.
Tjugo i två tog vi bussen tillbaka. Busschauffören hade glömt att vi åkt på hel och lät oss åka på halv tillbaka. Endera var han dum eller så var han helt enkelt bara snäll.

Så, det blev minigolf i vår hemstad istället. Premiär för min del (den lilla killen i kassan påpekade: du, du får stå på banan om du vill, när jag stod och sträckte mig över.
Ok, jag var inte helt oväntat ingen stjärna på minigolf. Fick visserligen till någon riktigt snygg ett par gånger, men det hjälpte inte. Jag kom sist ändå. Och var den enda som inte blev sur.

bilderna

Här kommer då några bilder från semestern:

Familjen går till havet första kvällen

...

Sten

...

Gollum sitter vid vattenhålet

.....

Vi sitter utanför Gottgluggen och Johanna suckar missnöjt: Var är alla snygga killar? Alla är ju utvecklingsstörda.

.....

En blekfis in da water

..

....

snygga

.....

wish me good luck

Då var då mina tre dagar över. De tre dagarna jag har haft till att lära mig allt jag ska på jobbet. På måndag börjar de tre veckorna.
Ja, det är nervöst. Det är hur mycket som helst, känns det som. Gör jag fel är det väl ingen som ens märker det till en början. Och tänk om jag skickar iväg något tokigt i väskorna som är så viktiga!

Att jobba på reningsverket är inte direkt glamouröst. Det är ganska skitigt faktiskt. Och det luktar skit. Och, det ÄR skit. Nu håller jag ju mest till i labbet, men mitt jobb är också att fiska upp vattnet för provtagning i de olika bassängerna. Ja, fiska. Med en skopa. Dessutom ska jag samla upp lite slam i en burk varje dag. Slammet kommer rullande på ett rullband och jag ska liksom bara krafsa åt mig lite och gå inte och lagra det.
Ni som vet hur det är med min bacillskräck borde vara ganska imponerade.

Under de tre dagarna har jag antecknat frenetiskt och när jag tittat på de efteråt är det minst sagt ganska förvirrat och osammnhängande. Jag har skrivit fult dessutom, men försökt göra det tydligt genom att ringa in, stryka under, till och med rita någon bild (på en vattensug om jag inte missminner mig). Jag kan bara hoppas att allt går som det ska.

back in business

Så där ja. Uppstånden och hemkommen, äntligen. Är förvånansvärt pigg trots min tre timmars sömn inatt. Så, det lär väl bli samma gissel imorgon bitti också. Vakna och famla vilt omkring mig och undra vad det är som sjunger på finska och som uppenbarligen vill att jag ska gå upp, inse att det är väckarklockan och att den står på bordet brevid och att jag ska använda ena handen till att trycka av den, samtidigt som jag kämpar med att öppna ögonlocken. Stappla ut till duschen och önska att jag fick stanna i min underbara säng och bara mår illa av sömnbrist. Men. Det är imorgon det.

Har som sagt tillbringat två veckor på Gotland, så jag kan göra en kort sammanfattning för de intresserade:

dag 1: bil bil bil. Båt båt båt. Bil. Installerar oss i stugan. Johanna inleder med orden: Jah, nu är det bara att lägga sig som döda sillar och invänta domedagen! Traskar ner till havet på kvällen.

dag 2: Bränner upp halva ansiktet, högra armen och insidan av höger knä (fråga mig inte hur). Så snygg är man alltså. Syster springer Vårruset på kvällen och jag hejar på och stöder Bris genom att köpa ett par gula skosnören av en liten kille.

dag 3: Badar i ett träsk (lugn, det är inte et träsk, det bara heter så på gotländska). Det är inte så förtjusande varmt. Försöker sedan förgäves kura ihop i skuggan för att inte bättra på mitt röda ansikte.

dag 4: Lummelunda. Köper lite smycken. Kvinnan på kvarnhjulet är den härligaste människa jag sett på länge. Åkte till stan sen.

dag 5: går med Johanna till Seriegården för att fika. Det är aldrig en själ där så man måste ju vara lite snäll. Det är bara vi och tanten i kassan.

dag 6: In till stan. Shoppar och får nästan lite dåligt samvete.

dag 7: Träsket på dagen. Konsert på kvällen. Min syster fick en kram av Sedastian och blev lycklig för ett par dagar framåt.

dag 8: Åkte buss med Johanna till Visby. Ny upplevelse. Shoppade. Ah, lite dåligt samvete. Blev nästan ruinerad på Skafferiet (ett matställe).

dag 9: Hälsade på pappas polare Arne och käkade broccolipaj.

dag 10: Teatern. Det var skitbra. Köpte en kula också.

dag 11: Träsket. Det var riktigt jävla skönt. Då hör till skaken att jag är en badkruka. Översatte en text på kvällen i brist på annat. Kunde inte gå och lägga mig eftersom pappa såg på fotboll.

dag 12: (surprise) Träsket.

dag 13: Åkte till stan. Trodde jag hade shoppat klart för nu hade jag dåligt samvete. Men det hade jag inte.
Det var dagen då föräldrarna förlovat sig för en herrans massa år sedan. Sagt vid matbordet:
- Grattis på förlovningdagen.
-Grattis själv. (paus) Du har snus mellan tänderna.

dag 14: Först lunch i Lummelunda. Sedan Visby igen. Jag lyckades shoppa en sak till och mitt samvete grät. Åkte hem. Båt båt båt. Bil bil bil. Fruktansvärt trött och kunde ändå inte sova.

Så, antar att jag får vänta med att skriva om dagen. Måste skynda mig till bion nu. Lägger nog upp bilder på den här senare också.

dag 14