en glassdag

Söndagen var en vårdag. Det var så mycket vår att jag drog på mig vårskjortan glad i hågen och for hem till Annie som hade förkunnat att det var en glassdag just denna dag. Det hade jag inget emot så vi traskade iväg och köpte varsin glass. Till vår stora lycka mötte vi ett skitstort gäng likadana hundar som skulle bli fotograferade brevid lekparken. Själv lyckades jag också smygta ett kort på tillställningen. En av dem hette Gandalf.


Sen fick Annie för sig att jag skulle spela gitarr. Sure. Gitarr måste vara det obegripligaste man kan företa sig här i livet. Jag skänker min stora beundran till de som behärskar det instrumentet. Jag tror inte jag skulle kunna lära mig ens om jag satt inlåst i en kal cell i ett år utan något annat att göra. Det är svårt. Kan det vara mina fingrar som är lite felskapta? Jag menar, det måste ju vara så att vissa verkligen inte är till för gitarrspelande. Det var i alla fall djupa skåror i mina stackars fingrar efter en stunds spelande. Men skam den som ger sig, jag fick med mig spektaklet hem. Så, det här kan bli intressant.

Paris

Det slog mig, gott folk, att det är fem skoldagar kvar till Paris. Fem!
Skickade precis ett mail till killen jag ska bo hos. Hoppas för guds skull att han svarar. Det kan ju dock tänkas att hans internet är broken precis som det alltid brukar låta när de inte har skrivit på ett tag, de där fransmännen.

Mina föräldrar har börjat oroa sig för hur de ska kunna kontakta mig när jag är borta. Mamma fick förklarat för sig att jag kunde öppna min mail var jag än befinner mig i världen.

att fotografera

Annie, varför är det så kul att fota? Varför tröttnar vi inte? Det spelar ingen roll om vi sitter på min säng och tar hårkastarkort eller bokar in studion och tillbringar flera timmar där, vi är ständigt lika roade.

Tur att vi är så snygga...^^

Jag älskar solen

Jag älskar solen. Jag vet att det kanske skär sig med min image, men solen gör mig glad. Att vara glad är ju visserligen rent förödande för mitt konstnärskap. Det går bara inte att få något gjort om man har något annat att tänka på än sitt eget elände. Men jag ska inte klaga. Fast det är ju inte utan att man saknar den där gamla goda tiden, som var för ungefär ett år sen, när allt var lite halvdåligt eller halvbra, och det var perfekt för att sätta sig och måla något dystert som blev ganska lyckat (lyckat så här i efterhand). Men som sagt, jag ska inte klaga. Jag ska verkligen inte klaga.

några dagar senare

jag borde kanske följa upp det här med 80-talsfesten. Alltså: Det blev ungefär som jag hade förväntat mig, dvs det var en jäkla tur att jag struntade i att klä ut mig. Inte för sammanhangets skull, utan för min egen.
Alla var utklädda, dvs alla var fula. Moa hade rekommenderat mig att ta på mig en baddräkt, strumpbyxor och "någon färgglad top". Så blev det inte.

För första gången i mitt liv var det någon som sa att jag och min syster inte var lika. Haha! kan ni tänka er? Tack, Felicia! visserligen var du packad men ändå. Äntligen.
Ok, Johanna, jag hoppas du förstår att jag inte skulle ha något emot att se ut som dig. Grejen är ju att folk säger att vi är like fast vi inte är det, och det är ju liksom fel. Ok, onödigt att haka upp sig på, men men.
Det var också Felicia som ställde min diagnos: Du är inte så social va? Nej, tyvärr, svarade jag, och det kändes ungefär som att säga, nej, jag vet, jag är född utan ben, eller något i den stilen. Tro inte att jag tog det som en förolämpning eller så, jag har mer självdistans än så. Det var ganska intressant faktiskt.

Jag vet inte hur spektaklet slutade, bara att alla var (halv)nakna när vi åkte, och det var ju ganska komiskt mitt i kaoset.

förresten

Förresten. Grattis Moa, 17 år!

man ska dessutom se dum ut

Moa ska ha fest. " Jag har ett tema, 80-tal jumping, och jag vill att ni klär er som sådant". Jumping tänkte jag. Jumping. Jag antar att det har med gympa att göra. You know, benvärmare och tights. Perfekt för mig. Speciellt i kombination med den gigantiska skara människor som jag inte känner. Det är bara att konstatera, det är inte en situation som håller för mig. Så hur ska jag göra för att hitta den gyllene medelvägen? Fixa något halvfult som jag kan ta av mig och sen se ut som vanligt. Att klä ut mig i 80-tals-jumping-kläder skulle sänka mig. Sänka mig! Att inte klä ut mig skulle få mig att framstå som ÄNNU tråkigare än jag redan är. Frågan är, gör det mig något? Egentligen inte. Gör det något för Moa? Kanske. Och man vill ju inte vara otrevlig.
Jag kan helt enkelt inte göra det här på ett bra sätt. Funderar dessutom på att inte bada i hennes badtunna. Jag menar, vad kan vara värre än att utöver 80-talskläderna vara halvnaken?

Är jag för negativ kanske...hm, hur som helst, det är inget som jag kan ändra på.

bonjour les gens

Min dag.


1. vakna.
Det säger allt. Inga vidare kommentarer.

2.åka till skolan i den blå volvon som liknar en gammal gubbe. Den saknar radio eftersom far min bröt av den när bilen skulle tvättas. Jag får digga 80-talshits hela vägen in.

3. latin. Bli förhörd på bakläxan. Har ni lärt er alla komparationer? och så texten..Jaha Carolina, det är ju också ett sätt att översätta, men vilket tempus står fecisti i? Jag har skrivit perf. ovanför, men det har jag glömt och försöker istället sjunka genom golvet.

4. historia.

5. lunch. Peta i sig makaroner och sås som luktar svamp och smakar pizza.

6. snyggar lite spontant till Agnes lugg med en sax som jag hittar i klassrummet.

7. skolans längsta hål infinner sig. Laddar upp med en hög böcker, några språkare och en banan. Böjer franska verb i några timmar.

8. mentorssamtal. Talar om för min lärare om mina höga målsättningar och problemen med att förverkliga dem.

9. brandlarm. Jag tror till och med det var på riktigt.

10. religion. Väjl en uppgift att jobba med fram till påsk! Vi slänger oss i soffan och skriver en lista på alla våra kyrkor. Bestämmer oss för att ha en musikalkväll. Jag har Hair säger Annie.

11. åka hem.

12. köper polkagris av syster. Den smakar vampyr.

13. gör ett försök med diverse läxor. Det blir en blogg istället.