skolan aujourd'hui

Åskan har varit så fräck och slagit ner i datorn där hemma. Som tur var gick inget annat än modemet förlorat.

Så, kanske dags för någon slags uppdatering om mitt liv.

Hm.

Långhål för tillfället. Sitter i E1 med Groth och Elin. Hallongrottan är stängd, gud förbjude. Inget te idag. Hur ska jag klara mig.
Jag har försökt läsa min tegelsten till bok, för att i alla fall göra någon slags nytta, men jag blir bara trött och somnar.

Med andra ord: Man är tillbaka igen.

the end of summers

Nej, jag känner efter och känner efter, men det är fortfarande så. Ingen ångest. Imorgon börjas det igen efter veckor av bortglömda dagar. Det blir annorlunda sen, jag vet. Det kommer att vara lika tungt som alla andra år. I alla fall är det vad jag tror. Det är ju inte riktigt samma sak i år. Jag är av med de värsta ämnena. Inte för att det är någon garanti för att slippa nedstämdhet. Jag får ju dessutom dras med Rappen i ytterligare ett ämne.

Jag vet inte om jag kan säga att det är tanken på att det är det sista året som gör att allt känns mindre jobbigt, eller om jag bara blivit dålig på att känna, eller avtrubbad. Jag vet fortfarande inte vad som händer efter studenten. Jag vet inte ens om jag litar på att jag under det här året kommer att komma fram till något vettigt. Jag vet ingenting.
Som vanligt.

Vad gör man när man inser att man hamnat på den sista sommarlovsdagen i ens liv? Som med det mesta så känns det inte. Man tror att man märker sådana tillfällen. Men det gör man bara innan och efteråt.

Vi låg i alla fall på golvet och åt chokladkanin från Paris och tände levande ljus.

dag 3 Borlänge Falun

Borlänge och Falun.
Vi skulle åka buss, eftersom det inte gick några bra tåg, och när vi satt på busstationen kom en tant helt oväntat fram till oss och klagade över bänken man fick sitta på. "Här sitter väl inga fyllon! Då kan de ju göra en ordentlig bänk åt folk. Nejdå, här får man sitta som fåglar på en pinne". Sen klev vi på och hon fortsatte att muttra.
Det tog ganska lång tid att åka till Borlänge med buss. Väl där gjorde vi en sväng in på Kupolen och Annie hittade ett par skor som bara skrek Annie efter oss. Så hon var tvungen att köpa dem. Jag hittade en väst som jag kunde använda till att sätta min allra kreativaste sytalang i. Ett riktigt kap var det. Alla västar var dubbelt så dyra. Det kanske var för att det var manchester. Kanske. Men manchester is the shit ska ni veta.
Vi unnade oss glass i strut innan vi gick därifrån, det var himla gott det. Kladdigt dock.
Sen åkte vi buss till Falun, och letade på ett trevligt matställe där jag nästan klämde i mig hela ciabattan + en kopp te på maten. Sen sprang vi och letade efter knappar åt min väst och vi hittade det ultimata stället på Britts Garn. Haha. Det fanns allt.
Vi gick runt ett tag, och jag blev odiskret stirrad på av ett barn.
Sedan följde den mest helvetiska bussfärd jag varit med om. Från Falun till Hedemora. Jag mådde så illa och satt och klagade för stackas Annie hela vägen. Hon var inte så munter heller.
I Hedemora träffade vi en annan tant som ropade: "Hej tjejer! Skit i det här jävla Hedemora, det är det värsta stället jag någonsin bott på!"
Jaha, tänkte vi. Det var nog de sura tanternas dag idag. "Sån där blir nog du", sa Annie till mig.

dag 2 Gävle

Gävle.
Annies ap-dag. Vi tog tåget till Gävle och sedan vidare till Furuvik. Först tittade vi på storaporna som tyvärr var bakom glas. Men de var inte lika roliga som de ondsinta små som ville äta mina fingrar. De var sötast.
Vi hade råkat sätta oss med våran medhavda matsäck precis brevid rälsen som det lilla lilla tåget gick på. Och han som körde var absolut tvungen att titta på oss varje gång han körde förbi, och det var inte bara ett par gånger det. Undrar om han tyckte att vi hamnat fel. Roligt var det nog i alla fall. Sen var vi ju såklart tvungna at åka det där tåget. Först såg det till och med ut som om vi var de enda som skulle göra det, men som tur var fick vi sällskap. Ja, vad säger vi Annie, a hell of a ride? Hm.

Sen var vi smarta nog att gå och sätta oss utanför och vänta på tåget på den öde perrongen.
När vi kom till Gävle hamnade vi i någon slags stadsfest som vi inte hade haft en aning om. Jag muttrade åt folkmassorna och dessutom började det bli kallt. Vi fick oss i alla fall varsin lasange inne i en galleria, men var tvungna att gå därifrån eftersom de stängde. Sen gick vi tillbaka genom stan och gick in på en krog i närheten av stationen, och fick oss en drink.

dag 1 Västerås

Vi har varit ute och rest nu, Annie och jag. Tre dagar. Här kommer en liten sammanfattning:

Västerås.
Annie var sliten, men otroligt glad. Och det var ju trevligt. Vi kom till Västerås ganska tidigt och satte oss i parken och tittade på folk. Vi fick till exempel se en kines som gjorde morgongympa, och en hel hop med pensionärer på utflykt. Vi tog också några misslyckade kort på oss själva. När staden slog upp sina portar gick vi runt ett tag där och hör och häpna, jag hittade ett par skor. Det kunde man inte tro om mig va? Och jag letade inte ens. Det måste ha varit därför.

Vi tog lunchen i parken, med salladen från ICA (ser ni de två snygg-larsarna?). Var tvungna att prata med en sliskig stockholmare som undrade var vi hade köpt salladen. Vi fick iväg honom tillslut och han avslutade med "naajs.....bye bye".
Lite senare tog vi en kopp te på ett café och vi kom på att jag kanske skulle dropa in någonstans och göra något åt håret. Ja, ni ser ju själva hur brunt det var. Så jag gick in och fick en färgning av en tjej som höll på att bryta nacken av mig. Men svart blev det. Svartare än svartast.

jag kan också

Den du. TVÅ fjärilar på samma bild

out of business

Alla arbetsdagar avklarade. Jag är ledig, jag är fri. Jag är pank. Jag försöker desperat övertyga mig om att dessa små veckor innan skolan börjar inte är så förfärligt korta.

I alla fall, tänkte avsluta med några fina bilder:

Plastblommor överallt

VEM har ölat här?

Om någon känner för ett dopp i luftningsbassängen så finns en livboj till hands

Är det någon som förstår vad det här är för stol så kan ni ju höra av er

En snytbagge som kraschade på diskbänken

Jag har alltid velat trycka igång en ögondusch. Speciellt när det finns en stor skylt som talar om hur man ska göra

gänget och staden

Och så fick vi det konstaterat ännu en gång: Det är en död stad det här. Inte för att man kan göra något åt det, och jag vet inte om man behöver göra något åt det. Man kan ha trevligt ändå.

Annie och jag började med en rundtur på Åhléns i väntan på de andra. Det är otroligt vad mycket fula och roliga saker man kan hitta om man bara tar sig tid att verkligen gå igenom alla hyllor. Vi hittade till exempel ett tandbostställ som såg ut som en knogjärn, en jättefin tvålflaska med en val på, en fotbollskudde som vi provsatt, och ett mystiskt duschdraperi som fascinerade oss båda. Dessutom tog vi och provade kläder på HM. Annie var seriös. Det var inte jag. Jag klädde på mig en ful väst.
När vi träffat Michelle, Carran och Josse gick vi till Vega, eftersom Michelle längtade efter kött. Vi mindre barbariska tog sallader. Carran och Michelle en varsin hamburgare (en udan gorka och en udan log (gurka och lök). Josse höll på att berätta om när hon gick över från Happy Meal men hon kom inte så långt för alla skrattade åt henne. Vi fick aldrig höra hur det var egentligen.

Sen vet jag inte riktigt vad vi gjorde. Klagade över staden. Gick omkring. Hamnade vid busstationen och käkade glass. Vissa av oss i alla fall. Jag hade inte kunnat klämt i mig något annat än möjligen en kopp te eller en mojito (vi vet hur man uttalar med klass, eller hur Annie?).

Avslutade kvällen på Coop, där vi sprang och köpte skitmånga burkar ananas åt Josse.
Josse körde oss hem till Annie.

(skitblogg. bilderna var ju grejen, och så vill den inte låta mig lägga upp en enda. usch)

sådär ja, uppdaterad version. med bilder. hoppas någon tittar igen.

lunch

Lunchen är en ganska spännande tid, när man har börjat känna sig lite hemmastadd på platsen. När man har slängt i sig sin sallad och plågats i köket med radio Dalarna ett tag kan man försöka göra det bästa av sin lite smått ensamma situation. Igår provade jag till exempel sängen som står inne på mitt kontor. Jag var så djävulskt trött så jag tänkte att jag kunde lägga mig ett litet tag. Jag var ensam på hela anläggningen och hoppades innerligt att jag inte skulle somna på riktigt och bli upptäckt. Det var nära, men jag skuttade upp i rättan tid.

Idag fick jag för mig att jag skulle försöka få bort de sista resterna av mitt evil nagellack som inte ville försvinna (jag hade gnuggat och gnuggat med själva borttagningsmedlet på morgonen). Jag kom på den briljanta idén att använda den saltsyralösningen som man lägger pipettspetsarna i för att de ska bli rena. Jag fick hålla på ett tag, men det fungerade ganska bra. Tills själva naglarna också började lösas upp. Då la jag ner.