Jag tänker just nu mer på tiden som är kvar än tiden som har gått. Jag tänker inte så mycket på sommarlovet som jag börjar känna hur kort tid det är kvar när vi börjar igen. Kanske är det lika bra att jag börjar förfäras redan nu, så jag har ett år på mig att vänja mig vid tanken. Dessutom har jag ju det där året på mig att fundera ut vad jag ska göra sedan. Men den tanken har jag i stort sett gett upp hoppet om. Jag kommer att vara lika förvirrad då som nu. Bara ha lite mer panik.

Jaha, men nu då. Ska jag komma med någon varm hyllning till sommaren? Nja. Alla hyllar sommaren, så jag kan lika gärna låta bli (om alla köper samma eiffeltorn så måste ju jag köpa ett annat, även om det är fulare). Skönt är det ju visserligen, att det är lov, men det är ju en ganska självklar känsla. Varför utveckla det liksom.

Det finns saker som är dåliga med sommaren, och tro för all del inte att jag är pessimistisk. Jag vill bara ha något att skriva. Så:

1. bada. bada? jag hatar att bada, i alla fall med folk i närheten, dvs, stora allmänna platser med massa halvnakna människor. Jag hatar att vara naken.

2. glassen smälter av solen.

3. spindlar.

4. solen gör mig röd. Gör desperata försök att linda in mig som en mumie och gör Johanna besviken eftersom jag inte vill ut och bada när hon hör att det är två killar därute som säger att de vill ha flickvänner.

5. bo isolerat är inte alltid så praktiskt, även om det är himla skönt att bo här när det är sommar.

6. sommaren tar slut, vilket gör att man försöker uppskatta den så mycket att det bara känns misslyckat.

7. inget blir som man tänkt sig.

8. bion är stängd.

Dessutom kommer inte betygen att bli en lika trevlig upplevelse i år som förra året. Försökte skaka ur foto-gubben vad jag skulle få, men han sa inget. Han sa bara att jag inte skulle oroa mig. Nej nej. Men vad menar han då? Att jag ska bli överlycklig av ett vg? Jag ville såklart inte säga vad jag vill ha heller, man är ju för blygsam, så fan, jag får bara hoppas.
Psykologin var årets flopp. Lämnade i alla fall in den sista frivilliga analysen som ett sista rop på nåd, men när jag skulle söka upp Rappen hade han gått på lunch, så jag fick inget veta där heller.
G i både gympa och matte, det är vad jag vet, och det är vad jag satsat på, så att säga. Jag har bara velat bli av med skiten. De är över nu, och bara det är värt ett litet lyckorus.
Sedan vet jag inte mer. Bara att jag kommer att vara lite bittrare efter den här skolavslutningen än den förra. Då var jag visserligen allmänt deppig, men kunde i alla fall glädjas åt mina betyg. I år riskerar jag att bli både allmänt deppig och allmänt frustrerad över mina misslyckanden.

Nej, innan jag blir för nergången kanske jag ska sluta, och helt enkelt göra vadjag gör bäst och sätta mig och måla klart min akvarell, lyssna på någon arg tysk och drömma mig bort.

(kan ju också tillägga att min syster har tillverkat slime på kemin, och det är ganska kul. Idag fick jag till och med ta på det.)