Död åt Spåren av Kungens män

the squid and the whale

Ok. Det där var ganska traumatiskt faktiskt. För de som missade det var det alltså så att Ylva fick en rejäl utskällning av Måns idag. Ganska...freaky. Visst, jag förstår att man blir trött på Ylvas gnäll, men vad ska man göra åt det? Hon är ju fortfarande lika övertygad om att hon har rätt hela tiden. Jag tyckte faktiskt i ärlighetens namn lite synd om henne. Och jag menar, hon kan ju i alla fall diskutera utan att få ett stort utbrott, som Måns. Jag har aldrig sett honom så upprörd. Som sagt, ganska traumatiskt. Ja herregud. Och stackars Carro Dellen, som bara skulle göra sin redovisning.
Fan, de där gamla lärarna går nog varandra för mycket på nerverna. Om bara Ylva kunde lyckas släppa lite på sina principer, och sluta tjata om hur respektlöst allt är. Vi är inte respektlösa.

Det här suger mest av allt.

Bakläxa på projektarbetet. Kan det bli mycket surare än så? Man kan ju tycka att man får skylla sig själv när man valt herr Rapp som handledare, men ändå, det känns lite väl fräckt i dessa tider. Så man tar hem sin arbetsrapport, ska göra ändringarna, följa Rappens små kommentarer och anteckningar. Tror ni man ser vad han skriver då, karln? Nej, det gör man så klart inte. Jag har kallat in hela familjen för att tyda hans kryptiska figurer som ska föreställa något bokstavsliknande, men ingen lyckas. En sådan sak kan göra mig extremt frustrerad just idag. Jag vill bara få det där gjort. Speciellt med tanke på att jag faktiskt trodde att projektarbetet var något passerat, något som man faktiskt lagt bakom sig. Men nej. Inte ens det kan man begära. Och nåde den Rapp som bestämmer sig för att det kanske inte ska vara något högre betyg efter ändringarna, för då har jag suttit här i onödan, och det har jag inte tid med. Och jag har definitivt inte tid med att skriva någon jävla blogg.

till agnes

bara för att Agnes är så förtjust i bloggar så är man tvungen att svänga ihop något, så här på tisdags-snart-fotolektion-jättetrött-efter-spanskan-och-jävligt missnöjd-pga-franskaprovet-eftermiddagen.

Jag får väl be så ödmjukt om ursäkt för att jag inte bloggar så intensivt nuförtiden. Men jag råkar ha ett liv (som för tillfället kallas Skolan Suger Ur Min Själ).

Hur som helst. Den tar snart slut. Skönt. Och traumatiskt overkligt. (Jag är övertygad om att jag kommer att få någon slags ångest på studenten när jag står där i min mössa som är för liten och min klänning som är svart och allt är glättigt och blommigt med champagne och släkt och vänner och hela skolan sjunger av lycka.) I alla fall, jag kan ju göra en obligatorisk hyllning till vår klassresa som inte är långt borta. 10 dagar ska det vara tydligen. Inte dumt. Synd att jag inte haft möjlighet att vistas i solen innan, så jag kommer väl att sitta där på stranden med en snygg röd bränna. Det ska bli väldigt roligt. I alla fall.